Häromdagen läste jag ett instainlägg om varför man kan uppleva ilska, frustration och irritation under yinyogaklasser.
Jag kände verkligen igen mig i den frågan eftersom jag själv har haft motstånd till yin och har upplevt precis de känslorna. Jag tycker detta är intressant och mycket viktigt att belysa. För det finns faktiskt en förklaring, som hjälpte mig att förstå varför just jag behöver yinyoga.
För många är yinyoga den mest utmanade yogaformen. För andra den mest självklara. För tredje inte ens aktuell att testa. Det finns många anledningar till att det ibland kan upplevas frustrerande, irriterande men även alldeles underbart. Oavsett skulle jag våga påstå att yinyoga kan vara bra för alla.
Yin är en lugn, återhämtande och terapeutisk form av yoga. Man ligger eller sitter länge i samma positioner och fokuserar på att släppa taget och mjukt komma in i postionerna utan att forsera eller gå i ytterlägen. Det ger också en möjlighet att fördjupa sin andning och medvetna närvaro.
Yinyogan är en fantastiskt yogaform att balansera mot den mer fysiska yangyogan, med sina flöden och muskelutmanande positioner, eller annan träning.
För många människor ligger utmaning i att hela tiden prestera bättre, mer, längre, tyngre, snabbare etc, framförallt när det kommer till träning men också inom yogan. Vad många ofta glömmer är den superviktiga återhämtningen för hållbar träning och att lättare nå sina mål. Vilket gör att deras största utmaning egentligen kan vara att gå på en yinyogaklass.
Motståndet för många är att dom är så "stela" eller blir uttråkade när det går långsamt, så det känns meningslöst, omöjligt eller tom genant att gå på en yinklass, när det i själva verket antagligen skulle göra dem gott.
I de flesta fall handlar det om att våga släppa vårt ego, kontrollen och göra saker där man inte behöver prestera, och stanna där. Den stora utmaningen ligger nu istället i att prioritera tid och att acceptera en timme eller två till att vara stilla, stanna kvar i det som är, utan att kunna påverka så mycket mer än andningen.
Men vad är det som händer i kroppen och knoppen?
När vi är i en position länge kommer vi djupare in i bindväven (fascian), som dels stelnar när vi inte rör oss och dels när vi tränar för mycket utan vila. Man kan enkelt säga att fascian, som består mest av kollagen och vatten, sitter som en strumpa runt alla våra muskler mm från topp till tå, och fungerar som som ett nätverk för kroppens alla delar; muskler, leder, ligament, kärl, nervsystem etc.
Här lagras även massor av minnen från vårt liv och kroppsrörelser. Det är alltså inte bara vår hjärna som samlar minnen utan även vår kropp.
Att ge sig hän och släppa kontrollen är för många bland det obehagligaste man kan göra. Och det är just detta som gör det terapeutiskt. För när du ligger där länge sker massa saker i kroppen; minnen, känslor, irritation, ilska, sorg, glädje mm kommer upp som förnimmelser och gör sig påminda.
Samtidigt släpper massor med spänningar i kroppen. Genom andningen lugnar vi dessutom nervsystemet och då blir vi bättre på att känna känslor, som vi vanligtvis kanske håller tillbaka.
Och det är här det kan skilja på upplevelsen mellan helt underbart och helt förjävligt!
För de som upplever en ilska under en yinyoga position är det antagligen ett tecken på att de har påbörjat en process, och då gäller det att ligga kvar. När vi låter oss känna det som kommer upp, förstå varför det kommer och låta det passera utan att vi dömer eller aktivt agerar så kan vi förhoppningsvis lämna detta och gå vidare i livet med lite mer "peace" inombords. Dessutom stretchar och mjukar vi upp fascian.
Ibland måste vi helt enkelt våga gå som djupast i det som är jobbigast, stanna kvar tills vi kan släppa det som inte längre gör oss något gott, för att sen kunna gå vidare i livet.
Om du provar yinyoga och inte upplever något är ett tips att prova flera gånger. Det tog mig många klasser innan jag kände något, sen gillade jag det inte alls och nu älskar jag det!
Idag är det min bästa återhämtning och jag finner ett stort lugn mentalt och fysiskt efteråt!
