Häromdagen skrev jag ett inlägg om vikten att verkligen varva ner och några tips på det, bl a att bara motionera luststyrt. Det där fastnade hos mig eftersom jag själv är inne i en period där lusten att träna inte alls är som den varit.

Min filosofi överlag är att låta det medvetna valet bli det självklara. Bakom den filosofin ligger erfarenheten att om man först måste vara disciplinerad, dedikerad, motiverad och målmedveten för att göra en livsstilsförändring, bryta mönster eller ändra vanor för att nå sina mål, kommer man ofta tillslut till en livsstil där det medvetna valet blir det självklara. Man kan lita på att man gör det man mår bra av.

För när man kommit över en viss "tröskel", ett motstånd, nått ett mål eller tagit sig igenom en tidsperiod tills det blir ens naturliga livsstil och inte längre en diet eller träningsmåste, då behöver man inte längre tänka utan man väljer utifrån vad kroppen signalerar att den behöver oavsett om det är träning, vila, mat, sömn osv. Man behöver inte längre samma disciplin och rutiner för både du och din kropp vill ha den livsstil som du mår bra av och det gör inget med ett litet avsteg här och där. Att komma hit, till det stadiet, kan ta tid och kräver uthållighet men har väl "hamnat" här vill man inte tillbaka till det som inte var bra.

Det är då man kan börja leva och träna luststyrt.

Men man kan ju hamna i perioder av längre avsteg där, som i mitt fall, träning inte alls lockar, du känner inte igen din kropp och signalerna inte är som de varit. Då gäller det att vara lite snäll mot sig själv och backa, vila, vänta in lusten och fånga känslan när den kommer.

Som idag när jag vaknade av mig själv utvilad och hela kroppen signalerade; ut och spring! Första gången på jag vet inte hur länge, men antagligen behövde jag några dagars nedvarvning och vila för att kunna känna den känslan igen, för en stressad kropp känner och läser inte signaler på samma sätt.

Löprundan idag var fantastiskt, långsam men vad gör det, den var ju luststyrd!